Vilken skola som behövs i den tid som våra barn växer upp i? Pamela von Sabljar delar med sig av perspektiv kring skolan som system.
Einstein påstås ha sagt ”We cannot solve our problems with the same thinking we used when we created them.”
Vårt skolsystem faller sakta sönder och vi fokuserar på symptomen, vi pratar om betyg, invandring eller dålig uppfostran som anledningar till att vi har de problem i skolan vi har. Jag säger lyft blicken och se att vårt systems organisationsstruktur som är baserat på en tidigare kollektiv medvetenhet faller sönder för att det inte längre matchar den medvetenhet som våra barn och ungdomar har.
Vi behöver en förändring. Våra unga befinner sig i en organisationsstruktur som är tre nivåer bort ifrån den struktur som är den mest gynnsam för dagens unga generation. Är du en ledare som har viljan och modet att inse att vägen till utveckling och förändring börjar och slutar med dig? Är du redo att ta dig själv och din skola till en nivå som du aldrig trodde var möjlig?
Bra, då börjar vi!
Skolans uppgift är att rusta för framtiden. Därför borde första frågan vara; Vem tillhör framtiden? Med utgångspunkt i den frågan kan vi formulera svar. Svar som i sin tur leder till nya frågor där både svaren och frågorna leder fram till att nya lösningar. Tänk om en av lösningarna är självledarskap? Tänk om vi finner lösningarna till problematiken i skolan hos elever och inte på EU-, stats- eller kommunalnivå?
Vi ser att skolan inte fungerar. Hur vi än mäter eller vilka perspektiv vi än utgår ifrån så ser vi att det nuvarande systemet inte ger de resultat vi skulle vilja. Många elever mår inte bra. De är stressade, mobbade och omotiverade. Lärarna lämnar skolans värld och det är inte många sökande till lärarutbildningarna. För de som intresserar sig för Pisa-resultat visar även de att den nuvarande situationen inte är hållbar. Det är dags att vi vänder på perspektiven. Hur skulle det vara om vi ifrågasatte skola som intuition, struktur och hierarki överhuvudtaget?
Skolan är kvar i den organisationsform den fick under industrialismen. Standardiserade ämnen, prov, lärarutbildningar, strukturer, processer, en stark hierarki och en likriktad löpandebandprincip. Utan utrymme för individualism, ifrågasättande eller frivillighet. Fortfarande idag behandlar vi utvecklandet av våra elever på samma sätt som den första löpandeband tillverkningen av T-Forden. Den som du kunde få i vilken färg du ville – bara du ville ha den svart! Men våra unga är inte alla en svart T-Ford. De är alla möjliga och omöjliga former, färger och specialutrustningar. Så varför stoppar vi in dem i en fabrik som producerar T-Ford? Detta när arbetsmarknaden dessutom förväntar sig färgglada, kreativa, självledande, olikformande specialutrustade unika format efter skolgången.
Tänk om en av utmaningarna är att utveckla skolor så att de med hjälp av ett nytt förhållningssätt, som bygger på självledarskap, kan ge möjlighet för varje enskild elevs essens att utvecklas till sitt bästa jag. Hur tar vi oss dit? Vi börjar med att ställa frågor. Utifrån svaren som kommer gör vi de förändringar som behövs för att vi ska kunna fortsätta mot våra önskade resultat! Utmana dina egna förutfattade meningar och förhållningssätt. Läs frågorna här nedan, vad väcker de i dig?
Vad skulle hända om betyg inte fanns?
Vad skulle hända om ämnen inte fanns?
Vad skulle hända om lektioner inte fanns?
Vad skulle hända om skolplikt inte fanns?
Vad skulle hända om läroplaner inte fanns?
Vad skulle hända om pedagoger inte fanns?
Vad skulle hända om rektorer inte fanns?
Vad skulle hända om vi istället för att fråga vad som är fel, skulle fråga vad är det vi vill uppnå?
Vad behöver jag som förälder ifrågasätta hos mig själv utifrån vad jag har lärt mig om hur skola ska vara?