”Vi måste skapa ett nytt vi”

När rektorn Johan Sjövall misshandlades på skolan av unga nazister var före detta eleven Kimmie Åhlénen en av dem. Nu föreläser de tillsammans om det uthålliga förebyggande vardagsarbetet. Text: Anna Fredriksson Illustration: Linda Karlsson

Som 12-åring hittade Kimmie Åhlén i värmländska Vålberg en bortslängd cd med vit makt-musik. Det var musik som gick rakt in hos en känslig kille, ett lätt mobboffer som inte kände sig hemma någonstans, allra minst i skolan. En tidig adhd-diagnos hade inte gjort hans liv bättre på något sätt.
– När jag sedan tog på mig bomberjackan och kängorna med stålhättor då blev jag för första gången sedd och fick någonstans att höra hemma.

Kimmie tog sig genom Vålbergsskolan och gick på gymnasiet. Rektor Johan Sjövall och personalen hade under en längre tid markerat mot den lilla gruppen av unga vuxna i nazistiska och rasistiska organisationer i samhället.
– Vi hade försökt hålla dem borta från skolan. Vi hade haft problem bland eleverna med märken och bomberjackor och hade tagit fajten mot dem, men vi var inte så bra på det förebyggande, säger Johan Sjövall.

Vändpunkten
Så en dag för tolv år sedan visade Kimmie Åhlén vägen för några äldre kompisar och höll vakt när de misshandlade Johan Sjövall på hans rektorsexpedition.
– Det blev ett stort polispådrag. Händelsen blev en nationell nyhet och jag fick mycket stöd. Den här kunde fått någon annan att sluta, men jag ville tillbaka till skolan. Det blev en slags konstig energikick.

För arbetet på skolan blev det här en vändpunkt. Mycket resurser sattes in. Metoden man använde var undervisning istället för konfrontation.
– Om vi tappar relationen, då kan vi inte påverka. Det är i den vi kan förändra människor. Om du direkt hamnar i ”jag tycker du tänker fel”, då kommer du ingenstans.

Det finns lägen då en skola väljer att flytta bort elever, rektorn har den möjligheten.

– Men med en sådan kultur, då riskerar normaliteten att bli snävare. Frågan är hur vi istället skapar en kultur där vi bejakar olikheter.

Johan Sjövall talar om hur acceptansen mot olikheter har svängt över åren. Just nu finns en rädsla.
– Vi har inte samhället med oss. Men arbetet som började när jag blev nedslagen, det hade vi nytta av när flyktingvågen kom 2015. Vi har blivit skickligare på att jobba förebyggande. Tidigare gjorde vi punktinsatser. Det här är svåra frågor, men allas ansvar. Istället för vi och dom, måste vi skapa ett nytt vi.

Extra undervisning
Rektor och lärare kan besluta om särskilt stöd i matematik eller svenska.

– Med tanke på skolans demokratiuppdrag kunde särskilt stöd i demokrati vara lika motiverat. Men det behövs mod hos den skolan som sätter in det, säger Johan Sjövall.

Han är övertygad om att det inte går att låta demokratiarbetet skötas av någon eldsjäl. Det måste finnas en lägstanivå hos alla på skolan. Och han har inte mycket till övers för ytligheten på sociala medier eller den exkluderande tonen som kan finnas där.

– Alla riksdagspartier finns representerade på min skola. Då kan jag inte vara exkluderande, det köper jag inte. Om vi har en problembild inom demokratibegreppet, då får vi också tänka på hur vi kommunicerar, till exempel på föräldramöten. Vi får inte bidra till marginalisering.

I dag är Johan Sjövall skolområdeschef i Karlstad. Kimmie Åhlén är 28 år och jobbar som ungdomsutvecklare i Kristinehamns kommun. Tillsammans föreläser de om hur ett framgångsrikt arbete mot främlingsfientlighet kan se ut. Ett av Kimmies råd är att lyssna på de unga själva.

Adhd-diagnosen
Hans egen väg bort från nationalism, våld och droger var lång och krokig. Det var inte placeringen på ungdomshem efter misshandeln av Johan som fick det att vända.

– Det finns inga mallade vägar in i nationalistiska sammanhang, och inga enkla vägar ut, säger Kimmie.

Det är ingen idé att försöka göra det enkelt.

– Du kanske pratar och pratar men inte tycker du når fram. Men vi måste inte, vi kan inte lösa det här på en vecka, det kanske tar tio år. Eller tjugo.

För Kimmies del var det mycket fokus på adhd från vuxenvärlden när han var liten, en vilja att ta bort komplexiteten.

– Det förstörde jättemycket. Det är fortfarande komplext att leva med adhd i ett samhälle som inte är anpassat för adhd. Om någon hjälpt mig att hitta ett sammanhang hade det varit bra.

En viktig person på Kimmies väg blev sparringpartnern på boxningsklubben. Han var från Mellanöstern, men inte någon våldtäktsman, utan en helt vanlig familjefar.
– Då slutade jag generalisera och vara rasist.
En annan var den kvinnliga läraren på fängelset när han studerade på KOMVUX. Hon som frågade honom varför han inte trodde på Förintelsen. Och pratade med honom om jämställdhet.
– Hela mina värdegrund revolterade. Men jag lyssnade.
Det var också hon som fick Kimmie att börja skriva igen. Poesi. Det blev en viktig del i att till slut hitta självkänsla och en identitet som var hans egen.

Vill du agera?

I facebookgruppen #jagärhär finns 70 000 medlemmar som arbetar mot hat och hot, rasism, sexism, homofobi & funkofobi på sociala medier.
Medlemmar tipsar varandra om var gruppen behövs för att ge stöd till den som blir utsatt, stötta med nyanserade kommentarer och informera om vägar till faktagranskad information.