Om vi ska få våra barn att behålla idrotten som ett livslångt intresse får vi inte se dem som små vuxna. Daniel Ljungman tipsar om hur vi behåller barnperspektivet.
– Nej, det är inte farligt för barn att tävla, säger Daniel Ljungberg på SISU idrottsutbildarna. Tävling är en naturlig del av leken. Det är när vi vuxna pressar barnen och tappar barnperspektivet som det blir ohälsosamt.
Daniel, som har en lång erfarenhet inom idrotten, har själv sett barn sluta med idrott för att pressen blivit för stor. Glädjen försvinner och tyvärr ofta en stor del av barnets självkänsla. Ledarna i de olika föreningarna har naturligtvis ett stort ansvar men det har man även som förälder.
– De flesta föräldrar pressar inte sina barn medvetet på något sätt. Det är en balansgång det här med att vara engagerad idrottsförälder och det finns inte ”ett rätt” förhållningssätt då alla barn är olika. I grunden handlar det om att ha fokus på barnets upplevelse och inte på resultatet.
Det gäller att stötta och vara positiv. Inte fråga om resultatet utan istället fråga om det var kul och om barnet själv kände att det gjorde sitt bästa. Det är också viktigt att inte belöna resultat.
– Det är inte helt ovanligt att mor- och farföräldrar belönar med till exempel pengar. Lovar en viss summa för varje mål och så vidare. Det är ett indirekt sätt att skapa negativ stress och press. Ett stressat barn har inte kul.
När Daniel utbildar ledare och föräldrar pratar han om vikten av att skapa ett lärande motivationsklimat. I ett sådant är resultatet alltid underordnat. Fokus ligger istället på att vad man lär sig och vad som är uppgiften. Daniel ger som exempel att en uppgift kan vara att alltid passa med vänster fot eller att rulla ut bollen på plan istället för att kasta eller sparka ut den.
– Barn är känsliga. Om föräldrar och tränare tycker att resultatet är det viktigaste kommer barnen att tycka det också.
Ett exempel som Daniel ger, är när de hade som tema i fotbollslaget att alla skulle passa bollen så ofta som möjligt. Det blev uppgiften i en turnering. Alla hade roligt och de som spelade från bänken höll räkningen. När laget kom vidare kom det fler föräldrar för att titta. Fokus från föräldrarna var på resultatet och vikten av att vinna för att gå vidare I turneringen.
– Då skiftade fokus från prestation och uppgift till resultat och barnen blev märkbart mer stressade. Det gick superfort, tyvärr.
Exemplet visar också hur viktigt det är att föräldrarna har fått ta del av förenings värdegrund. Ett bra sätt är att föreningen går från att ha informationsmöten till att ha utbildningsmöten med föräldrarna. Möten där man diskuterar just värdegrund och hur man ska agera i olika situationer.
– Jag har sett så många bedrövliga tävlingar, sådana som varit rena plagiat av vuxenidrott rakt ner till barnidrotten. Vi måste fundera över varför ett barn börjat med just den idrotten, vad som var glädjen i det och fortsätta motivera utifrån det. Barn är inte små vuxna.
Kom igång
SISU Idrottsutbildarna är idrottens egna studieförbund och har som uppdrag att stimulera människors lärande genom utbildning och bildning.
Det egna förlaget SISU Idrottsböcker erbjuder bland annat material som gör det enkelt att starta upp en så kallad lärgrupp.
Bland annat finns en kortlek med olika case. Diskussionerna brukar komma igång direkt!
I boken Så blir du världens bästa idrottsförälder, finns många konkreta tips.
Tänk på att idrotten är till för barnet. Fråga om träningen eller tävlingen var kul. Låt barnet prata om resultatet om det vill. Du behöver inte fråga om resultatet.
Barn utvecklas olika. Längd och utveckling av motorik kan skilja enormt mellan två barn trots att de är födda samma år. Stötta och var positiv genom barnets utveckling.
Det är lätt att göra rätt hemma. På tävling kommer kanske våra egna tävlingshorn fram och då gäller det att tänka lite extra på vad vi ger för signaler.