Vi ska aldrig ta drömmarna ifrån våra barn men vi behöver rusta dem för att hantera misslyckanden. Maria Helander tipsar.
En del i att växa upp är att misslyckas. Små barn ramlar om och om tills de lär sig att gå och springa. Vi vuxna förväntar oss inte att de ska kunna direkt och det skapar mod hos barnet att våga resa sig igen. När försvinner det modet? För plötsligt en dag förväntas våra barn klara massor av saker och passa in i skolan och samhällets ram. De ska prestera bra på proven, bli duktiga på fotboll och få många kompisar. Att göra fel är inte lika självklart längre.
Kan du bli vad du vill?
Vi hör ofta talas om att barn idag curlas, men sällan pratar vi om de höga krav som ställs på den som växer upp. Nationella prov, fritidsaktiviteter och antagning till utbildningar som blir allt hårdare. Förväntningarna är betydligt högre idag än när vi växte upp. Ett barn som vill vara duktig både i skolan och på fritiden kan uppleva en stor stress och oro när de inte passar in.
Men vi kan ju bli allt vi vill bli – bara vi tror på oss själva. Eller? Barnen matas med framgångssagor från Idol och populära youtubers, som skapar härliga framtidsdrömmar om succé och beundran. Och visst är det ljuvligt att vilja bli någon, men det skapar ett glapp mellan drömmen och verkligheten. Och handen på hjärtat, har inte du som förälder en tendens att överdriva ditt barns talanger för att boosta hens självförtroende. Det är bra att vara positiv och stöttande, men det finns en risk att det skapar orealistiska förväntningar hos barnet på att vara bäst.
Förebild på att misslyckas
Självklart ska vi inte ta drömmen ifrån våra barn, men vi kan rusta dem för livet genom att hjälpa dem att hantera sina misslyckanden. Ett barn som kämpar för att prestera bra har ofta lätt att blanda ihop ett misslyckande med att vara misslyckad. Om de skriver fel på provet, så känner de sig fel. Kanske glömmer vi att berätta att alla framgångsrika människor är superduktiga på att göra fel. Att komma sist i tävlingen och få låga poäng på provet ger oss möjlighet att tänka efter, lära nytt och komma igen.
Berätta ofta för barnet om dina egna hinder och vad du har gjort för att komma över dem. Stå för det du är bra på, men också det du är mindre bra på och hjälp barnet att förstå att vi kan tycka olika saker är lätt eller svårt. Då ser barnet sitt eget värde bortom poäng och betyg.
Då är det också befriande att få göra saker för att det är kul, inte för att prestera. Inte varje gång spela för att vinna, utan också för att umgås och skratta. Inte dansa för att bli duktig, utan för att det är härligt att röra på sig till musik. Inte plugga för att få bra betyg, utan för att det är kul att lära sig saker.
- Sluta jämför barnet, dig själv eller familjen med andra. Det behöver inte finnas någon skala på vad som är bra eller dåligt, vem som är duktig eller vem som är sämre.
- Var uppmärksammad på om dina förväntningar är olika på olika barn. Ställer du högre krav på lydighet, ansvar och duktighet på de barn som redan är duktiga? Även ett lyhört barn behöver få vara busig och rebellisk.
- Var en förälder som ber om hjälp och bjud på om du gör bort dig eller gör fel. Om du vågar göra saker för att det är roligt, även om du inte är så talangfull på just det området, så vågar ditt barn utforska sina förmågor.
- Låt inte dina förväntningar och drömmar styra ditt barn. Fråga i stället vad hen tycker om och längtar efter att göra eller vara.