En timme i veckan kan göra skillnad

Vill du hjälpa ditt barn med skolarbetet men tycker att ni hamnar mest i gnäll och tjat? Har ni bra kommunikation men vill sätta högre mål? När Isabel Erikssons son fick problem i skolan var hon tvungen att hitta en lösning. Det blev en hel metod.

När Isabel Erikssons första barn föddes hade hon höga ambitioner.
– Jag läste och berättade för honom så mycket jag bara orkade. Jag ville att han skulle lära sig mitt modersmål portugisiska och engelska. Utöver svenskan förstås. Historia och traditioner kopplade till kulturerna tyckte jag också var viktigt. För så fungerar jag: jag älskar att lära mig och har ett stort behov av att ständigt ta till mig ny kunskap via berättelser och böcker.

Men hennes pojke ville inte sitta still och lyssna.
– Nej, han ville röra på sig, idrotta och utforska allt vad kroppen klarade av. För det var det han älskade att göra och det var det han behövde göra för att utvecklas.
När skolan hade ett liknande förhållningssätt som Isabel och ställde liknade krav: att sonen skulle ta in en massa kunskap under de villkor och förutsättningar som de bestämde – då blev det problem.
– Ingen tog riktigt hänsyn till det pojken älskade att göra, eller till det han behövde för att lära sig. När situationen blev krisartad och hans lärare i åk 4 sa att min son aldrig skulle klara åk 5 lämnades jag ensam, ja med min man, pojkens pappa förstås, att lösa det hela, säger Isabel.

Hon började läsa litteratur om inlärning, pedagogik och psykologi. Hon funderade, observerade, och drog slutsatsen att det klokaste hon kunde göra var att tänka om och agera på ett annat sätt.
Isabel Eriksson arbetade samtidigt som arbetsförmedlare. Dagligen träffade hon ungdomar som lämnade skolan i förtid och inte hade kompetenser för att hantera vuxenlivet.
– De flesta hade saknat tydlighet, struktur och återkoppling. Många hade inte förstått meningen med att gå i skolan och led av psykisk ohälsa.
Isabel ville verkligen hjälpa och stötta sin son. Det hon gjorde var att ta några steg tillbaka, försöka glömma hur hon själv såg på saker och ting och fokusera på hur hennes son fungerade.
– Första steget i att göra en förändring är att förstå hur verkligheten ser ut. Sen kan man gå vidare och hitta och testa nya tillvägagångssätt, säger hon.
Tillsammans utvecklade Isabel och hennes som ett arbetssätt och en metod som hon har döpt till FöräldraFokus-metoden, FF.
– Det jag vill, målet med FF, är att barnet ska få den självkännedom och de verktyg det behöver för att så småningom själv kunna ta ansvar för sin inlärning. Och njuta av att utvecklas till sin fulla potential.

Isabels utgångspunkt är att föräldrar är de som påverkar barnen mest.
– Barnen tillbringar mest tid hemma och den starkaste relationen har de med sina föräldrar. Som förälder kan du se den röda tråden genom hela barnets skolgång och du kan göra det lättare för ditt barn att lära sig.
Isabel menar att innan hon utvecklade sin metod såg hon mest bara hinder och problem. Hon tänkte: ”Jag förstår inte varför mitt barn inte klarar sina skoluppgifter!” Hennes strategier fungerade inte. När hon satte på sig andra mentala glasögon utgick hon från barnets egna förutsättningar, uppskattade det som fungerade och hade fokus på lösningarna.

Isabel har förstått av dem som använt FF och gett henne feedback, att den passar om du som förälder redan har en bra kommunikation med sitt barn, vill behålla den och sätta högre mål. Men den passar också för den förälder som vill bli bättre på kommunikationen med sitt barn. Den kan användas från förskoleklassen och upp genom hela gymnasiet.
– FF fungerar både förebyggande och när det redan har blivit problem. Jag utgår från att alla gör sitt bästa utifrån sina förmågor, förutsättningarna och tidigare erfarenheter. Det är oftast barnet som har svaren på vad det behöver.
Så hur gör man?
Du avsätter en timme varje vecka för FF-dialogen. Det ska vara en helt ostörd tid, båda ska ha energi och ingen ska vara stressad att komma iväg till annat.
– Se det som ett härligt tillfälle att umgås med ditt barn. Är ni klara tidigare kan ni göra något annat tillsammans, men låt inget annat komma i vägen.

Men det här med tiden, den räcker ju inte, det finns så mycket annat som måste göras…?
– Det finaste du kan ge ditt barn är din tid. Kanske hjälper det om du frågar dig själv vad som verkligen är viktigt i ditt liv, säger Isabel.
Och det är ingen katastrof om en vecka har gått utan FF, då är det bara att börja om igen. FF-metoden är enkel att använda men det är också som med det mesta annat, det går enklare ju oftare och mer man gör det.
– Under åren jag använde FF-metoden gick jag från att känna mig maktlös till att förstå hur mycket jag kunde stötta mitt barn att tillgodogöra sig skolan. Det kan alla göra, säger Isabel.

Som förälder behöver du bestämma dig för att du har en positiv inverkan på ditt barn. När du engagerar dig och när du samarbetar med barnet då fördjupar ni er kontakt.
– Fundera på om du har vissa mönster som inte är så bra. Känns det som att du sagt till ditt barn hundra gånger att ta ansvar för läxorna utan resultat? Då är det dags att göra annorlunda.
Isabel menar att föräldern ska utgå från att barnet gärna vill samarbeta.
– Gör en tydlig inbjudan. Berätta att ni ska gå igenom skolans olika ämnen och veckans fritidsaktiviteter och planera den kommande veckan. Samla ihop allt viktigt material. Berätta att du vill förstå och lyssna, att du är redo att lösa problem och att du vill skapa gemensamma strategier.
De tre delarna i metoden är uppföljning, strategier och planering.

Det finns många fördelar med uppföljning, det du gör blir meningsfullare och prestation och resultat kopplas ihop, säger Isabel.
Uppföljningen innehåller frågor runt skolarbetet som handlar om de krav som skolan ställer i varje ämne. Frågor om hur barnet faktiskt gjorde på detaljnivå och hur det kände sig.

En dialog runt känslorna kan låta så här:
Föräldern: Hur kändes det?
Barnet: Det var tråkigt.
Föräldern: Vad var det som var tråkigt?
Barnet: Jag hann ju inte svara på alla frågorna.
Föräldern: Kände du dig frustrerad?
Barnet: Ja, det var jättejobbigt!
Bekräfta: Jag förstår att du kände dig frustrerad.
Utifrån vad du får veta om ditt barns vardag kan ni tillsammans skapa genomtänkta strategier som utgår från verkligheten. Ni kan ta vara på det som redan fungerar bra. Strategierna tar hänsyn till vad ditt barn vill och ni gör dem tillsammans.
– Var öppen för alla möjliga lösningar. Kom inte med färdiga lösningar. Nyckeln är respekt för barnets förslag och val. När personer själva kommit på förslag till lösningar ökar sannolikheten att de genomförs.
Föräldern: Vi har kommit fram till att du är trött under skoldagen. Hur vill du göra för att orka läsa texterna och svara på frågor på dina lektioner?
Barnet: Jag kan sova mera.
Föräldern: Ja, och då behöver du lägga dig tidigare. Hur vill du gå tillväga för att göra det?
Efter uppföljning och strategier kommer planeringen inför den kommande veckan.
– Förutsägbarhet ger en ökad känsla av struktur och kontroll. Barnet vet vad som planeras och kan förbereda sig. Man kan fråga om hur barnet känner inför det som ska hända. Då blir det lättare att koncentrera sig på själva uppgifterna när dagen kommer. Bästa berömmet är när ett barn säger: ”Det är lättare att komma igång med skolarbetet när jag vet vad jag ska göra och när jag ska göra det.”
Föräldern: Nästa vecka ska ni ha grupparbete om energikällor. Hur känns det?
– Ställa frågor, lyssna, bekräfta, återge och sammanfatta – om man gör det fungera FF-metoden bäst.

Isabel blir glad när hon får höra en förälder säga: ”När jag började lyssna började mitt barn prata”.
Det viktigaste är inte vad vi säger utan hur den andre uppfattar det.
– Kroppsspråk, tonfall och ansiktsuttryck är lika viktigt. Var aldrig dömande, då kan barnet få skuldkänslor, känna sig osäker och våga ta mindre initiativ.
Isabel Eriksson har gjort en arbetshandbok till FF-metoden. Här finns kortfattade avsnitt om allt från vad som skapar motivation till vikten av att återhämta sig. Det finns ämnesrutor för uppföljning, strategier och planering för varje skolämne. Och för fritiden.
– Man lär sig en massa även genom sina fritidsaktiviteter.
Kalenderbladen ger struktur. Om veckans blad alltid finns framme på en synlig plats hemma blir det en påminnelse och en hjälp att hålla fast vid rutinen.
Så, hur gick det då för sonen som läraren sa inte skulle klara femman?
– Han är en målmedveten ung man som tar eget ansvar för sina eftergymnasiala studier. Han använder sig medvetet av de strategier han lärt sig fungerar för honom. För att klara studierna, men också för att hantera andra problem han stöter på i livet. Han har god självinsikt, gott självförtroende och ser positivt på framtiden.

TEXT: Anna Fredriksson ILLUSTRATION: Linda Karlsson

Läs mer:
foraldrafokus.nu