Hon vill ge eleverna verktyg att förändra världen

Kloka kollegor och bångstyriga elever har varit det som gjort den prisbelönta läraren Maria Wiman till den lärare hon är idag.
– Jag har blivit duktig på att lyssna till och ta tillvara på elevernas idéer och det har utvecklat mig enormt, berättar Maria Wiman.

Text: Henrik Lenngren Foto: Meet in grid

När Maria Wiman en ljummen torsdagskväll i maj 2019 klev upp på scenen gjorde hon det till taktfasta applåder från den samlade publiken. Plötsligt var hon inte ”bara” en av högstadielärarna på Östra Grundskolan i Skogås – utan Sveriges bästa lärare, en utmärkelse som delas ut på initiativ av Handelskammaren till en lärare som inspirerar sin omgivning.
Men efterspelet var inte särskilt glamoröst.
– En timme efter prisutdelningen tog jag tåget tillbaka till Stockholm och 08.00 dagen därpå hade jag svenska med klass 9D, säger Maria Wiman med ett leende.
– Men jag är oerhört jätteglad för denna utmärkelse. Den är ett kvitto på att jag gör något som är uppskattat och bra. Det ger mig också mer mandat att sprida mitt arbetssätt till flera.

I sin motivering betonade juryn att hon med en avsaknad av rädsla för att testa nya koncept i sin undervisning ser till att elevernas arbeten och texter exponeras för omvärlden och åstadkommer skillnad.
– Att ta in omvärlden i undervisningen är superviktigt eftersom det gör så mycket för elevernas motivation när de får göra skillnad och påverka världen utanför klassrummet, säger Maria Wiman.
– Jag vill också att eleverna, när de går ur grundskolan, ska ha en hel verktygslåda med demokratiska knep för hur de kan påverka och förändra världen. Ger man eleverna verkliga värdeskapande projekt där de får göra skillnad här och nu får de både skolkunskaper och entreprenöriella kompetenser, såsom mod att testa idéer, kreativitet och initiativförmåga. Det är ju otroligt viktigt!

När Utbildningsradion meddelade att ”Geografens testamente” skulle läggas ner slog hennes elever, som då gick i femman, bakut. De ville inte förlika sig med det faktum att deras favoritprogram plötsligt skulle läggas i malpåse. Tillsammans med sin klass initierade hon en nationell kampanj och fick med sig drygt 700 skolor runt om i Sverige. Det var debatter med Filip och Fredrik, radiointervjuer, möten med UR-chefer och passionerade, mellanstadieskrivna debattartiklar.
– När projektet var igång upptäckte jag en enorm kamplust och glöd hos mina elever, ett imponerande driv som golvade mig totalt. Då smittades jag och efter det tror jag att jag har varit väldigt duktig på att peppa mina elever till att bli modiga, att våga ta tag i saker och ge dem självförtroende till att tänka att de klarar allt. Jag är väldigt svag för elevers entusiasm och hakar lätt på när de får idéer.

Både som lärare och privatperson vrider och vänder hon gärna på resonemang. Som när hon får frågan vad som är nyckeln för eleverna i en god relation med sina lärare:
– Jag skulle vilja omformulera frågan och istället säga: ”vad är nyckeln till en god relation till sina elever?”. Vi lärare är ju de vuxna på skolan så ansvaret för goda relationer måste väga tyngst hos oss.

Och nyckeln är?
– Lyhördhet och medmänsklighet. Vi får inte glömma bort hur oerhört jobbigt det kan vara att vara exempelvis tonåring när hela världen är upp och ner och det kanske är svårt att koncentrera sig på multiplikationstabellen eller oregelbundna verb. En annan nyckel är ju tid förstås och det har vi alldeles för ont om i svensk skola. Vi måste ha tid att äta lunch med våra elever, att sitta och prata på rasten eller stanna kvar en stund efter lektionen. Eleverna måste få känna att vi är där för deras skull.

På vilket sätt försöker du sprida en positiv känsla i och runt klassrummet?
– I klassrummet handlar det nog om att vara positiv och glad, att ha en utstrålning som visar att man tycker om sitt jobb och sina elever. Det är såklart lättare sagt än gjort ibland, vi lärare är ju också människor, men jag tycker ändå att man ska sträva efter att utstråla positivitet. Ett annat sätt att sprida denna känsla är ju att visa att man tar eleverna på allvar, att deras tankar räknas och att det vi gör i skolan är superviktigt. Det gör ju att eleverna taggar till.

I vilka lägen kan du misslyckas med att skapa den ”där känslan”?
– Ofta har det med stress att göra, om man inte har haft tid att förbereda lektionen tillräckligt bra eller om man har fått ägna rasten åt något tråkigt, som att rodda i en konflikt. Då kan man komma in till lektionen med en trötthet som smittar av sig. Det blir sällan bra. Men det är viktigt att komma ihåg också att jorden faktiskt inte går under om en lektion blir rörig eller misslyckad. Det kommer ju nya chanser.

Maria Wiman hade pluggat länge på universitetet, bland annat med en magisterexamen i litteraturvetenskap i bagaget, när hon bestämde sig för att hitta ett yrke där hon fick användning av alla ämneskunskaper.
– Jag hade en väldigt naiv och romantiserad bild av läraryrket där jag trodde att det var korta arbetsdagar och långa lov. Nu vet jag bättre… Det som lockade in mig i läraryrket var tyvärr inte storartade tankar om bildning och att forma framtiden, snarare behövde jag hitta försörjning. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte har ångrat mig en dag.

Så vad är det då som gjort Maria Wiman till den lärare hon är idag? Svaret kommer snabbt – kloka kollegor och bångstyriga elever.
– Men mest är det nog eleverna faktiskt. De lär mig otroligt mycket varje dag. Jag har blivit duktig på att lyssna till och ta tillvara på deras idéer och det har utvecklat mig enormt. Under åren har jag utvecklat en lyhördhet i klassrummet som gör att jag är ganska snabb att fånga upp tankar och sinnesstämningar. Jag tror att det påverkar mitt sätt att jobba väldigt mycket.

Med åren har hon blivit en offentlig person som vi lärt känna i morgonsoffor, debattstudier och i krönikespalter. I en av många välskrivna krönikor, vid det tillfället för Lärarnas tidning, beskrev hon sig själv som pedagog och inte ordningsvakt. En viktig distinktion, förklarar hon.
– Många debattörer skriker högt om hårda tag i skolan, att vi lärare måste bli handfasta om en elev stökar, att vi fysiskt ska ta tag i personen, att vi ska kasta ut eleven ur klassrummet. Jag tycker att det är en helt orimlig begäran av oss lärare. Jag är vuxen och jag arbetar med barn. Jag måste få ha metoder som är pedagogiska och där jag inte förväntas gå till handgripligheter.

Vad beror det ökade stöket på i skolorna?
– Det lätta svaret är ju att lärare brister i auktoritet eller att vi inte har tillräckligt med hårda tag och för få betyg i ordning och reda. Men det komplicerade och jobbiga svaret är nog resursbrist. Vi har för stora klasser, för lite kringpersonal, för få specialpedagoger, för få kuratorer och för få utbildade lärare överhuvudtaget. För att skolan ska bli en rätt igenom trygg plats krävs många stabila vuxna på många positioner i skolan.

Men…?
– Sju av tio kommuner sparar in på skolan och då blir stök en av konsekvenserna. Sedan vill jag också poängtera att media gärna målar upp en bild av skolan i total anarki och kaos. Vi är många lärare som inte alls skriver under på den bilden.

Hur svårt är det i vissa lägen att inte möta affekt med affekt?
– Inte speciellt svårt skulle jag säga. Vi måste komma ihåg att vi arbetar med barn och att vi är professionella. Vi måste agera utifrån det. Såklart blir jag också provocerad om en elev är otrevlig men jag måste tänka rationellt och förnuftigt. Att gå i klinch mot ett barn är inte rätt väg att gå. Känner jag att jag inte kan hantera situationen professionellt måste jag hämta hjälp. Hittills har jag, helt ärligt, aldrig hamnat i en situation där en elev har blivit våldsam eller så otrevlig att jag har känt att jag har tappat besinningen.

MARIA WIMAN LYFTS ofta fram som en förebild inom lärarkåren och är bevisligen bäst på det hon gör just nu. Men hon värjer sig starkt mot att bli beskriven som eldsjäl:
– Ordet eldsjäl indikerar att jag gör något extraordinärt, utöver det vanliga och det är inte sant. En eldsjäl för mig är en sådan person som uppger hela sitt liv för ett högre syfte. Jag gör bara mitt jobb. Jag går till skolan och undervisar och sedan går jag hem och tar hand om mina barn. Jag är lärare helt enkelt.

PERSONLIGT/MARIA WIMAN
Ålder: 38 år.
Bor i: Stockholm.
Familj: Man och två döttrar.
På tallriken: Vegetariskt.
I glaset: Champagne!
På Spotify: Punk.
På tv:n eller surfplattan: Game of Thrones förstås.
I bokhyllan: Älskar Franz Kafka.
Oanad talang: Jag kan prata baklänges flytande.