Varför är det endabarn i regeringen men flest småsyskon i Idol? Och varför har storasyskon ett bra självförtroende men ofta en svagare självkänsla? Kampen om föräldrarnas kärlek formar oss för livet.
De flesta av oss föräldrar tror nog att vi behandlar våra barn lika. Men enligt beteendevetaren och föreläsaren Elisabeth Schönbeck är det inte så.
– Föräldrar skäller mer på sitt äldsta barn än på sitt yngsta. En två-åring som smetar in sig med chokladkaka i hela ansiktet är jättegullig, men om storebror som är tre gör samma sak för att få uppmärksamhet då blir det skäll. Föräldrar betraktar storasyskonet som stor oavsett ålder – något som kommer att forma oss genom uppväxten.
Äldst, yngst eller mittemellan, syskon är enormt känsliga för alla former av föräldrafavorisering. Rivalitet dem emellan är inte något annat än sunt förnuft. I sina försök att få så mycket av föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet som möjligt använder sig syskonen, beroende på ålder, fysisk storlek och placeringen i syskonskaran, av de för dem mest effektiva strategierna.
– Om strategierna blir framgångsrika beror på reaktionen från syskon och föräldrar, och faktiskt även på föräldrarnas egen placering i syskonskaran. Så småningom leder det här till att en relativt stabil individuell familjenisch bildas, det vill säga att syskon utvecklar olika roller inom samma familj.
Tydliga samband
Elisabeth har undersökt Expedition Robinsongrupper, Idoldeltagare, regeringsmedlemmar, presidenter och idrottsgrupper och ett stort antal yrkesgrupper och menar att hon hela tiden sett samma mönster och samband.
– Äldsta- och endabarn känner oftare än andra att de måste vara duktiga och prestera för att bli älskade. Här handlar det om att ”göra” och de blir också mest älskade för sin prestation, vilket ger dem självförtroende, säger Elisabeth. Småsyskon däremot, blir oftare älskade rakt upp och ner för den de är. Den sortens kärlek ger självkänsla, eftersom du duger som du är.
Elisabeth menar att om man pekar ut den som i en grupp är mest ansvarsfull, mest välorganiserad och allvarligast, den som sällan kommer för sent, inte tycker om konflikter och också är mest självupptagen – då pekar man förmodligen på ett endabarn. Och här ska vi komma ihåg att om det är sex år eller mer mellan syskon, räknas de som funktionella endabarn. Då är det så många års skillnad att de aldrig riktigt behöver konkurrera med varandra.
– Att vara föräldrarnas hela intresse kan vara bra i till exempel idrottssammanhang. Barnet kostas på vettig utrustning, blir skjutsad till och från träning och har hela tiden någon som står vid sidan och hejar på. Men det skapar krav på motprestationer och många endabarn upplever press och en bundenhet till föräldrarna. De är alltid kontrollerade, i all välmening, och kan aldrig smita undan och göra någonting slarvigt, eller något på egen hand, som barn med syskon kan.
Även om de flesta barn går på förskola från ganska tidig ålder så förlorar inte de här teorierna i betydelse enligt Elisabeth.
– Det är klart att endabarnen påverkas av att vistas på förskolan hela dagarna, men de kan ändå aldrig bli som ett barn med syskon. Så fort de hämtas har de hela baksätet för sig själva. De behöver aldrig kompromissa om vem som ska sitta vid fönster eller i mitten. Väl hemma behöver de heller aldrig dela godis, leksaker eller föräldrarnas uppmärksamhet med någon.
Äldst och yngst
Också storasyskonet blir älskad för sin prestation och det kan ge gott självförtroende, men självkänslan kan vara låg. Äldsta- och endabarn är i själva verket mer ängsliga och mer på defensiven än sina yngre syskon, vilket gör dem mer plikttrogna och mindre riskbenägna, enligt Elisabeths teorier.
Småsyskon kompenserar sitt verbala underläge genom att vara mer fysiskt aggressiva; de nyper, biter och klöser. I deras taktik ingår också att sura, gråta och vädja om hjälp. Om föräldrar uppmuntrar det här genom att trösta den lilla och banna den stora ger de småsyskonet ett övertag som det inte är sent att utnyttja.
– Småsyskon är ofta mer lättsamma och därför ofta mer populära bland kamrater än sina äldre syskon. Småsyskon är oavsett kön mer samarbetsvilliga och relationsinriktade. I princip alla Idoldeltagare är småsyskon.
Elisabeth säger att vilka roller vi har blir extra tydligt i en krissituation och tar ett exempel vi alla minns – tsunamin.
– Laila Freiwalds gick på teater, en typisk lillasyster. I regeringen är annars runt 80 procent enda-barn. Lottie Knutsson på Fritidsresor som blev hela Sveriges trygghet, visst är hon storasyster, dessutom till bröder.
Att omges av bröder ökar nämligen tävlingsinstinkten menar Elisabeth. Ett exempel på hur stereotypa bilder av vad som hör till vilket kön också formar oss.
Mellanbarnet
Nu höll vi visst på att glömma mellanbarnet, precis som det riskerar att bli i verkliga livet.
Den som aldrig får någon ensamtid i föräldrahemmet och helst inte heller vill vara ensam. Mellanbarnet är mer socialt och mer beroende av sina lagspelare än vad hens äldre och yngre syskon är. Vana vid att medla, kompromissa och hitta en lösning som alla är nöjda med.
– I flera undersökningar har det visat sig att om något oförutsett och drastiskt inträffar går både äldstabarnet och yngstabarnet i första hand hem till föräldrarna, medan mellanbarnet hellre och oftare vänder sig till sina kamrater.
Storfamiljen
Idag ombildas familjer och nya konstellationer uppstår. Rollen ett syskon har haft i en familj kan plötsligt utmanas och bli en annan i en storfamilj. Man kan få olika roller vilket kan vara en tillgång.
– Om två vuxna med varsin barnkull träffas i ett nytt förhållande kan det uppstå en rangkonflikt mellan ”mina barn och dina barn”. Tänk om hela min identitet bygger på att jag är duktig storasyster. Helt plötsligt klampar det in en annan duktig storasyster i familjen. Vem av oss två ska då ge upp sin identitet? Och finns det flera yngstabarn, som alla aspirerar på rollen som familjens baby, kan man räkna med bekymmer.
Barnen i en storfamilj får mer än många andra lära sig att dela med sig och ta hänsyn. Här delas det på allt från rum och tårtbitar till föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet.
– Gruppkänsla och vi-anda ger trygghet och föder medmänsklighet. Om syskongruppen hanteras varsamt av kloka, insiktsfulla föräldrar kan storfamiljen bli en fantastisk tillgång.
Föräldratips:
Så här kan du ge ditt barn största möjliga tillgång till alla olika roller.
– Föräldrar, och också lärare, måste se till att behandla barnen lika och rättvist, ge dem lika mycket uppmärksamhet och kärlek oavsett om de är äldst, yngst eller mittemellan.
– Föräldrar bör heller aldrig jämföra barnen, i en jämförelse ligger alltid värderingar. I stället bör de hitta en sport, hobby eller sysselsättning där varje barn får utvecklas inom sitt område, så de får bra självförtroende och självkänsla. Och framför allt så de slipper konkurrera med varandra.
– Föräldrar bör undvika att ge äldstabarnet mer ansvar när det är tre år än de ger till yngsta när det är 23 år. Äldstabarn får inte vara barn lika länge som yngsta, det går inte att undvika, men man kan åtminstone reducera skillnaden. Ansvar bör ges till alla så att de lär sig för livet, men det måste naturligtvis anpassas till mognad och ålder.
– Det är tyvärr vanligt att föräldrar eller lärare favoriserar ett barn framför det andra. Detta leder ofelbart till osämja mellan syskonen. Syskon ger sig inte på den felande länken, utan på syskonet som utgör hotet, och här startar konflikter som kan vara livet ut.
TEXT: ANNA FREDRIKSSON
Äldst, yngst eller mittemellan: din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig
Av Elisabeth Schönbeck
Forum