Så ger vi barnen fler möjligheter

Vem vill inte ge barn alla möjligheter till utveckling och få dem att känna att de är bra som de är? Att göra jämställdhet handlar om det. Att lägga till, inte att ta bort eller göra lika.

Höstens #metoo visade tydligt att övergrepp och sexuella trakasserier handlar om ett strukturellt problem.
– TV4 sparkade Martin Timell. Men vad händer sedan? Det är som ett isberg där vi bara ser toppen, säger Kristina Henkel som bland annat är jämställdhetskonsult. Vi måste se hur berget ser ut under vattenytan. Det är därifrån vi kan skapa förändring.

Kristina Henkel och Marie Tomičić arbetar på flera sätt för att sprida kunskap om hur vi kan åstadkomma jämställdhet i vardagen. Inte minst i förskolan och i skolan. Genom förlaget Olika ger de ut normkritiska böcker. Och för att böckerna ska kunna användas på ett djupare och bredare plan finns det handledningar till dem. Tillsammans har de skrivit boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2 – om genusfällor och ­genuskrux i vardagen som nyligen kommit ut i en reviderad upplaga. Det är också den boken som är utgångspunkten i den uppskattade föreläsningsturnén.

När Kristina Henkel föreläser på senhösten i Linköping är det under rubriken Stora pojkar gråter också – om känslor, våld och konflikthantering. Hon dyker ner under havsytan och visar oss det där isberget som vi annars bara ser toppen av och som vi många gånger tror är just det som är problemet.
– Tror ni att det är någon skillnad på hur vi tröstar en kille eller tjej som är cirka 80 centimeter lång? Håller ni med om att de allra yngsta barnen leker tillsammans oavsett kön? Att de allra yngsta leker med samma saker oavsett kön?

Och nej! Ett gråtande litet barn är ju ett gråtande barn och det är klart att de allra yngsta leker med ”allt och alla” utifrån vad som är kul och vem de gillar. Det är nog de allra flesta överens om.
– Men sedan händer något med pojkars tårar. Det händer något med hur barnen tänker kring vilka de ska vara med och vad de ska leka med. Och det är inte så att det kommer ett brev som säger att ”nu är din son så stor så nu ska han inte gråta mer” eller ”nu när ditt barn börjar skolan ska det bara leka med barn av samma kön”. Så är det ju inte.

Undvik fällorna
Kristina och Marie har valt att använda ordet genusfällor i boken just av den anledningen att det många gånger handlar om fällor som det är lätt att trilla i om vi inte ser upp. Och är medvetna om dem.
– När vi bemöter barn orättvist på grund av kön är det ingenting vi tänker på. Men grejen är att när vi gör det, begränsar vi möjligheterna för dem.

Jämställdhet är att ge alla människor lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett kön. Det kan låta självklart men det finns en del vanliga missförstånd om vad jämställdhet är och det är också missförstånden som oftast skapar ett motstånd till att göra jämställdhet i praktiken.
– Ett missförstånd är att alla ska bli lika. Ett annat är att vi ska göra tvärtom. Det klassiska är att vi ska tvinga killar att leka med dockor. Ett tredje missförstånd är att vi ska ta bort något, till exempel barbie. Men jämställdhet handlar inte om något av det här. Det handlar om att lägga till för att skapa fler möjligheter och därmed ge alla ett större handlingsutrymme. Det rustar dem bättre för livet.

I sitt arbete som jämställdhetskonsult har hon pratat med många barn. Hon berättar bland annat hur tjejer i 9-årsåldern berättar att de inte leker med killar för att de bara bråkar och förstör.
– Det är ju inte sant. Det är några få killar det handlar om men berättelsen om killarna blir ändå att de bråkar och förstör. Det blir stereotyper som de själva inte lever upp till. Och i längden får killar lägga mycket energi på att förhålla sig till bråk och våld. Vi behöver ha en nolltolerans för skojbråk. Sluta upp med att säga saker som att ”det är så pojkar är”. Vi får inte normalisera våld i någon form.

En annan sak kan vara när vi förklarar att en kille retar en tjej med att han är kär i henne.
– Det är jättehemskt! Vilken berättelse om killar för vi vidare med sådana påståenden? Det blir som att vi säger att killar inte kan visa kärlekskänslor.

Att tjatövertala

Under föreläsningen tar Kristina upp exemplet där två barn, en pojke och en flicka, blir tillfrågade om att hjälpa till att städa upp. Båda säger nej men flickan blir tjatövertalad till ett ja.
– Det som händer är att vi i det här exemplet visar båda barnen att flickans nej inte är ett nej. Vad händer när vi gör så här och vilka konsekvenser ger det? Ett nej måste alltid få vara ett nej. Vi får aldrig, aldrig tjatövertala ett barn! Och när det är situationer, till exempel i en kittellek, där barnet skrattande tjuter ”nej” och ”sluta” men inte menar det … använd andra ord då. Lär alla barn att nej alltid är ett nej.

Vi behöver också tänka på hur alla barn ska känna sig sedda som individer. Ett sätt är att ta för vana att kalla alla barn vid sitt namn. Ofta grupperar vi in och säger ”killar” och ”tjejer”. Om vi ser gruppen som barn med olika individer så kommer vi också bort från den kollektiva bestraffningen och från de kollektiva berättelserna. Det är också nödvändigt när vi hjälper barn att lösa konflikter.
– Det är först när varje enskilt barn får bli sedd och lyssnad till som de vill och kan lösa konflikter. Ta hjälp av ett föremål som barnet som pratar håller i. På så sätt får alla komma till tals och berätta om vad som är problemet och hur hen känner utan att bli avbrutna. Visa respekt och undvik varför-frågor. Barnen har själva nästan alltid lösningarna när de har fått möjlighet att berätta och lyssna.

Att göra jämställdhet handlar mycket om att skapa trygghet. Att stärka varje barn. Det gör vi när vi ser varje barn, lyssnar med respekt och hjälper barn att sätta gränser. Kristina har en konkret metod hur vi kan träna gränssättning.
– Det är en 3-stegsmetod där det första är att sätta ord på det som händer, det andra att säga det du känner för att slutligen säga hur du vill att det ska vara. Till exempel; du tog mitt lego – jag blir arg – jag vill att du ger tillbaka det. Poängen är att det ska vara kort.

Metoden funkar för alla. Det blir en tydlig kommunikation. ” Du tafsar på mig – det känns inte okej – sluta”. ”Du skriker åt mig – jag blir rädd – jag vill att du slutar. Testa själv. Det blir mycket enklare med dessa tre steg även för oss som vuxna.

3-stegsmetoden
– Sätt ord på det som händer
– Tala om vad du känner
– Tala om hur du vill att det ska vara

TIPS:
– Träna på känslor genom till exempel dansstop med olika känslor. Sätt på musik och dansa arga dansen – pausa – in med en ny känsla – dansa nyfikna dansen – pausa – ny känsla osv.
– Öva barn att våga lita på sin magkänsla när något känns fel. Känns det inte bra i magen är det inte bra.
– Ge leksaker nya egenskaper och roller, låt Spiderman bli förälder och prata om vad Spiderman barn tycker om att äta, i fantasin är allt möjligt!
– Sluta tjata på barn (och framförallt på killar) – säg istället vad det är du vill att de ska göra.
– Använd ordet barn, säg barnets namn istället för orden tjejer och killar.
– Ge barn nya förebilder; pappor som gråter, killar som tar hand om bebisar och lagar mat.

Kika in på www.olika.nu för att kolla in vårens utbildningar, föreläsningar och böcker.
På Skolfamiljen hittar du Trestegsmetoden för utskrift.

batman
BILDTEXT: Genom att sätta ord på våra känslor blir vi till subjekt – tänkande, kännande människor. Det blir enklare att vara taskig mot någon som ses som ett objekt. Objektifiering är vanligt i lek med actionfigurer. Det är sällan som de säger ”Aj, det gör ont” eller ”Sluta slåss, jag blir ledsen”. Det gäller att bita ihop och inte visa känslor. Och det är bland annat objektifieringen som om gör våld möjligt. Ge ditt barn 100 möjligheter illustration Emili Svensson .

hand
BILDTEXT: Vi kan inte vaccinera barn och unga mot att bli retade eller trakasserade, men vi kan tillsammans öva så att vi har strategier att säga ifrån. Peppa barnen att hjälpa varandra, det är inte alltid vi vågar säga ifrån och då kan vi behöva hjälp med att använda trestegsmetoden. Om vi alla blir aktiva åskådare som säger ifrån och agerar så blir det tryggare för alla. Ge ditt barn 100 möjligheter illustration Emili Svensson.