Barn rör sig bäst och mest när de får styra sin rörelse själva. Som förälder kan du gott hålla emot lite inför det som definieras som träning. Det tycker idrottsläkaren Klas Östberg.
Text: Anna Fredriksson Illustration: Linda Karlsson
– Alla vill sina barns bästa. Det största felet är att vi vuxna tänker att vi vet vad som är bäst för barnen när det gäller rörelse, säger Klas Östberg.
Han har ett helt yrkeslivs erfarenhet som idrottsläkare och har bland annat varit Svenska olympiska kommitténs läkare. Nu är han pensionerad men vill lyfta fram barnets perspektiv på rörelse och idrott. Han tycker att vuxna lyssnar för dåligt.
– Vi anmäler 5-åringar till fotbollsklubben, där är det disciplin och vuxna säger hur de ska göra. Ledarna jobbar ideellt, de har inte speciellt mycket utbildning i hur man sköter en grupp med 10-15 barn som alla är olika. Det blir lätt lite av kaos.
Kanske drömmer några barn om att bli riktigt bra i sin idrott.
– Det är inget problem om barnen vill bli Zlatan och Messi. Problemet är om de vuxna tror att barnen kan bli en Zlatan. Det är för lite barn i barnidrotten, säger Klas.
Leken försvinner
En promille av alla barn som idrottar når elitnivå. De flesta tränar för att må bra, för att det är kul, för att träffa kompisarna. I en kreativ miljö då sätter barnen igång, leker och rör sig spontant. Det finns inbyggt i oss från födseln. Barn drivs av att hela tiden utveckla sina olika förmågor sin egen takt.
– Det är leken som är allra viktigast för att utvecklas, säger Klas Östberg.
Men barnen själva har inte mycket att säga till om.
– När vuxna kommer in då har vi redan färdiga regler. Sedan står föräldrarna bredvid och hejar på och applåderar barnen när de springer omkring som små vuxna på fotbollsplanen.
Vi tänker att nu ska vi lära dem att spela fotboll, slå skott, placera sig rätt och springa. Men det måste komma inifrån på ett lekfullt sätt tycker Klas. Barn tycker det är kul att tävla, men idrotten driver in i tävlingsmoment utifrån vuxenperspektiv och då handlar det om att vinna eller förlora.
– Säger vi idrott är det som att säga tävling. Det är vuxna med sina tabeller. Hur har det gått för ditt lag? Vi vann.
Det kan barn också tycka är viktigt, men inte till varje pris.
– 80-90 procent av tränarna tycker det är okej att toppa laget. Men bland barnen
tycker lika många att det är fel, de vill inte utesluta eller bli uteslutna.
Ett barn i låg- eller mellanstadiet mår bra av att röra på sig varje dag men att delta i organiserade idrotter mer än två till tre gånger i veckan kan enligt Klas Östberg leda till överbelastningsskador.
– Det är så många barn som biter ihop för föräldrarnas skull och tränar med smärtor. Ett friskt barn som vrickar foten hoppar på andra foten tills det känns bra. Men ett barn som tränas av en vuxen att pressa sig biter ihop.
Värna barndom
Klas efterlyser färre organiserade träningstillfällen och mer lek med kompisar på studsmattan och i klätterställningen.
– Du kan hålla emot lite som förälder. Elitsatsning kryper längre ner i åldrarna. Det stora tappet från den organiserade idrotten är redan vid 11 års ålder.
När det blir hårdare press då försvinner halva laget. En del blir utvalda, kanske blir deras föräldrar glada. Men barnen saknar den lekfulla kompisandan.
– De tröttnar och på vägen har de missat mycket av barndomen, säger Klas Östberg.
Att vuxna engagerar sig är jättebra, men de ska inte styra för mycket, tycker han. Då tar vi bort skapandet och kreativiteten.
– Deras fristad blir ipaden. Där är inte föräldrarna med och styr.
För folkhälsan och barnens rörelse vore det bästa att se till att de kan ta sig säkert till och från skolan – så de inte behöver skjutsas.
– Att bygga bort farliga vägar är viktigare än att bygga idrottsplatser. Och att skjutsa fram och åter till idrott, det är nästan meningslöst, säger Klas.
Det är den sammanlagda rörelsen under ett dygn som är viktig, inte vad vi gör på en träning för det kan vara att stå i kö 20 minuter och ta emot instruktioner.
– Spontanidrott är det bästa men det finns inte. Där barnen är med själva och organiserar. Det är det viktigaste.
Klas Östberg som hållit på med idrott så mycket tycker att vi satt idrotten på piedestal, att den inte får kritiseras.
– När elitidrottare slutar med idrott har 30 procent svåra psykiska problem eller missbruk. Och alla dem som slås ut på vägen, de bryr vi oss inte riktigt om.
Som förälder tycker Klas att vi kan våga göra lite annorlunda. Sluta skjutsa till träningarna kanske. Hjälpa barnet att fixa att ta sig till och från själv. Engagera sig på helgerna och dra ihop lag med blandade åldrar som gör något tillsammans.
– Det tycker barnen är kul. Och föräldrar har lika stort behov av att röra sig och vara fysiskt aktiva.
Läs mer:
Barnidrott ingen lek
Av Klas Östberg och Tobias Östberg
Idrottsförlaget
Facebooksidor:
barnidrott
barnidrottsdoktorn
barnidrott ingen lek
Klas Östberg har också instiftat Svenska barnidrottspriset
barnidrottspriset.com