Ett strömavbrott, en snöstorm eller att nätet slås ut – det finns mycket som kan hända när vi minst anar det. Vi kan göra en hel del hemma för att förbereda oss själva och våra barn på både mindre och större kriser.
TEXT Anna Fredriksson ILLUSTRATION Julia Stranovska
Hemma hos Helena Söderblom finns en stor låda med torrvaror i köket.
– Min dotter kallar den för turlådan. Om det fattas något i det vanliga köket när vi ska baka till exempel, då finns det alltid i tur-lådan. Jag tror hon kommer att tycka det är naturligt att ha en sådan låda när hon startar hushåll.
Helena Söderblom arbetar som krisberedskapsexpert och stöttar och inspirerar bland annat kommuner. Hon tycker att nummer ett är att själv vara ett gott exempel, att vara förberedd för allt möjligt, både på det samhälleliga planet och när det gäller små skärsår. Vi kan alla träna oss i att tänka steget längre. Bli den som tar med förstahjälpen-kit på utflykten och se till att det finns ett lager av det som behövs hemma.
Men att få information från myndigheter om hur vi ska göra är en sak. Att få in ett sätt att tänka runt sådant som vatten, mat, värme och kommunikation är en annan sak. För att nå fler och också barn, har Helena Söderblom skrivit sin första skönlitterära bok: När världen slocknar. Den handlar om Adam som går i 6:an och hans familj, vad som händer när det blir snöstorm redan i oktober, när ingen har vinterkläder och förvåningen gör effekterna så mycket större. Det är en bok med spänning och äventyr skriven för mellanstadieåldern, men Helena tycker att det är en bok för alla. När hennes egna föräldrar provläst åkte de direkt och köpte vattendunkar.
– Jag har velat få ner det på en hanterbar nivå. Berätta om hur något som händer kan påverka oss i vår vardag. Så att vi kan ifrågasätta våra rutiner, som till exempel att mycket bygger på att vi hela tiden kan kontakta varandra.
När ingenting funkar
Tänk om det plötsligt inte går. När mobilerna är urladdade eller nätet överbelastat. Vem hämtar i skolan om bussen inte kommer, vem ser till mormor och var ses vi om vi inte kan nå varandra? Helena hoppas att
berättelsen kan stimulera till diskussioner över generationsgränser.
Tidigare generationer som levde i skuggan av andra världskriget var mer krismedvetna.
– Vi lever i en liten svacka nu med sämre beredskap, men samtidigt har vi en stark vandrings- och outdoortrend. Det är positivt.
Den som är van att vara ute lär sig om väder och vind och vikten av planering. En viktig faktor är vad vi får med oss hemifrån.
Vad kan vi göra hemma som familj? Kan vi öva?
– Ja det tycker jag absolut, det är bara att träna på, stänga av strömmen några timmar och se hur det fungerar, vad man har för beredskap mentalt och fysiskt.
Har man då, som Helenas familj uppladdningsbara ficklampor strategiskt utplacerade i olika eluttag går de igång när strömmen bryts och det blir mörkt. Och så blir det dags att fundera över vad man ska ha i sin krislåda. Färdiga sådana finns att köpa.
– Man då måste man undersöka den och lära sig att använda den. Att i långsam takt själv plocka ihop sitt eget kit är det bästa. Men en köpt krislåda är bättre än ingen alls, säger Helena Söderblom.
Det första att tänka på är vatten. Att fylla petflaskor och lägga i frysen är en bra beredskap, då kan man om det blir strömavbrott lägga dem i kylen. När det kommer till mat ska vi börja med att köpa lite mer.
– Köp inte bara ett paket pasta, se till att det finns mera hemma, att bara utöka sitt skafferi lite extra, det förbättrar mycket.
Efter mat och vatten kommer frågan hur man håller sig varm. Kan vi inte elda i en kamin eller spis så kan vi ha ordentligt med filtar eller sätta upp ett tält inomhus. Sovsäck är en bra investering. Och värmeljus.
– I boken lägger Adams storebror en filt över matbordet för att bygga som ett tält inomhus när temperaturen sjunker i lägenheten.
Powerbanks behövs så att mobilerna fungerar länge och en kortlek eller något annat som kan roa barnen.
– Barn behöver distraktion, de klarar inte att vara sysslolösa lika länge som en vuxen. Att kunna leka sin vanliga lek, skapar trygghet. Nog så viktigt för att hålla hopp och motivation uppe,
Viktig kunskap
I första hand handlar det om kunskap, utrustning är inte huvudfokus men om det gör att vi tycker det blir roligare så är det bra.
Andra ställen att ha krisväskor på är i bilen och på jobbet. Filtar, bra kläder, nånting att äta, en petflaska med vatten, saker för sårvård och en pannlampa kan passa bra där.
– Varje gång det händer nånting så lär vi oss något. Min svärmor blev instängd efter stormen Alfrida. Jag gav henne en låda efter det. I den la jag torrschampo, eftersom det är en viktig grej för henne för att hålla humör och hopp uppe. Fundera över vad som gör att just du känner dig fit for fight,
En snöstorm, ett strömavbrott, det är kriser som bara blir, naturfenomen som går att förklara, andra hot kan kännas värre att förbereda sig för eller prata om. Som att en människa kan vilja andra illa. Det är något Helena Söderblom är mycket medveten om.
– Som förälder slits du mellan att barnen ska vara redo och att de ska skyddas.
Det här blev väldigt konkret när hon fick information i veckobrevet om att hennes sex-årings skola skulle ha en inrymningsövning. Inrymning, ett ord som inte funnits så väldigt länge i vår vokabulär. Efter övningen bad hon sin dotter berätta.
– Jag frågade med fingertoppskänsla om det var någon farlig rök utanför som de skulle akta sig för. Men nej, det var uttalat mot farliga personer som de hade övat. Hon var som barn ofta är, väldigt här och nu och redogjorde för hur de fick sitta på mattan, att det var viktigt att de inte syntes från fönstren. Det är bra, viktigt och nödvändigt att skolan övar på detta, men det gör ont i hjärtat att behöva tänka på antagonistiskt hot i skolan.
Som vuxna tänker vi i flera led, funderar över hur det påverkar barnens vardag att veta att det här hotet kan finnas.
– Exakt när den insikten kommer tror jag är individuellt. Jag hade inte den insikten i min dotters ålder. Det jag visste var att jag inte skulle följa med vuxna jag inte kände. Jag vet att frågorna är svåra och det är därför jag skrivit boken, för vi behöver förbereda oss. Men vi kan börja prata om de lite mindre händelserna.
Just nu är det naturligt att knyta an till pandemin.
– Pandemier har man övat en del men utdragna situationer var det få som förutspådde. Vi påverkas av det som redan hänt, men det gäller att försöka tänka ganska brett när det gäller beredskap, säger Helena Söderblom.
I När världen slocknar finns ett autentiskt nödsamtal till 112 med. Operatören på SOS alarm är en verklig person som skrivit sin dialog. Helena Söderblom har tidigare jobbat där som presschef och har alltid varit intresserad av samhällsfrågor.
– Jag vill förstå hur allting hänger ihop, hur vi påverkar varandra och hur jag kan göra positiv skillnad. Du ensam påverkar inte hela samhället, men om vi alla gör som MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap säger, om alla som är friska och starka klarar sig utan hjälp – då kan man lägga resurserna på att hjälpa äldre, sjuka och mindre barn. Då räcker våra gemensamma resurser mycket längre.
Planering finns redan för två uppföljare. Den ena utspelar sig i fjällen, den andra på havet.
– Jag vill få in krisberedskap som handlar om informationssäkerhet, betalsystemen och cybersäkerhet. Det blir samma persongalleri och lite nya bekantskaper.
Helenas bästa beredskapstips:
• Ha pet-flaskor med vatten i frysen.
• Köp lite mer av det som ni normalt äter. Om ni inte äter burkravioli i vanliga fall äter inte barnen det vid en kris heller. Barn vill
ha den mat de känner till.
• Ha uppladdningsbara ficklampor placerade strategiskt i uttag. Om strömmen går börjar de lysa.
• Ha varma bra kläder, sovsäck och filtar.
• Lägg upp ett litet lager av värktabletter och plåster
• Ha handsprit i lagom mängd tillgänglig
• Låt inte mobilbatteriet ladda ur helt varje gång, ha laddade powerbanks.
När världen slocknar är en äventyrsberättelse som handlar om helt vanliga barn som hamnar i en extrem situation där de tvingas samarbeta, vara modiga, påhittiga och smarta för att överleva. Den handlar om vänskap och ansvar och även om förväntningar på varandra, på de vuxna och sig själva. Det fiunns en lärarhandledning till boken här
Författaren Helena Söderblom arbetar som rådgivare inom krisberedskap och undervisar och tränar företag, organisationer och myndigheter i hur man hanterar strömavbrott, pandemier, kärnkraftsolyckor med mera.
