Maria Helander tipsar om hur vi hjälper våra blyga barn och samtidigt visar respekt.
”Seså, hälsa nu på tant Alma” sa min mamma irriterat och gav mig en knuff i ryggen. Jag slank kvickt som en vessla och gömde mig bakom pappa. Just i det ögonblicket kunde jag inte tänka mig något läskigare än att hälsa på tant Alma. Jag var sju år och ordentligt blyg. Det innebar att jag hellre lekte ensam än med andra barn, vägrade hälsa på människor jag inte kände och undvek sociala tillställningar om inte mamma eller pappa var med.
Vi förväntas att vara utåtriktade och kunna ta för oss i sociala sammanhang. Redan som barn ska du kunna visa framfötterna och föräldrar till blyga barn oroar sig över att barnet inte kommer att kunna ta för sig i livet. Det är svårt att veta hur mycket man kan pusha sitt barn, var gränsen går och när det istället blir till en press. Ska jag tvinga mitt barn att följa med på aktiviteter när de inte vågar eller ska jag låta barnet själv bestämma?
Ca 10 procent av alla barn är blyga under skolåldern, men det innebär inte att de kommer att vara socialt tillbakadragna resten av livet. Min blyghet växte bort i slutet av tonåren och idag möter jag nya människor varje dag i mitt arbete. Barnet behöver respekt för att inte känna sig avvikande och tålamod för att blygheten själv ska växa bort med tiden.
Blyga har social kompetens
Många påstår felaktigt att blyghet är ett handikapp. Men det är ett positivt karaktärsdrag, eftersom dessa barn ofta utvecklar en social kompetens. Att stå lite vid sidan om och iaktta det sociala spelet ger en insikt i hur olika grupper och individer fungerar. Även om barnet är blygt kan det vara minst lika sälskaplig som sina kompisar, men vill hellre leka två och ta än att rasa runt med halva klassen.
Det är av stor vikt att föräldrar och lärare visar det blyga barnet att det är helt okej att vara tillbakadragen. Visst är det bra att stötta sitt barn att utmana sig själv i läskiga situationer, men lika viktigt att visa en respekt för barnets gränser. Kanske du som förälder behöver ställa dig frågan – för vems skull oroar du dig? När ett barn tackar nej till en rolig aktivitet för att de är blyga, upplever de själva inte att de missar något. Om däremot ängslan övergår till ångest och barnet inte vill lämna hemmet eller gå till skolan, kan du som förälder behöva hjälp att stötta ditt barn.
Det osynliga barnet
Utåtriktade barn brukar själva ta både tid och plats, medan de blyga tar så liten plats att de nästan försvinner. Du stöttar därför ditt osynliga barn genom att låta det ta plats. Prata med dem, acceptera deras tillbakadragenhet och låt dem, när det är möjligt, få bestämma. Se blygheten som en tillgång snarare än något onormalt, häng därför inte ut deras rädsla inför andra eller prata om det som något som behöver rättas till.
Text: Maria Helander
Så stöttar du ditt blyga barn:
1. Undvik hot och belöningar för att försöka ändra ett beteende. Diskutera istället med barnet när de inte vill delta i sociala sammanhang och föreslå en kompromiss för att stötta det. ”Vill du gå på kalaset om mamma följer med?”
2. Visa alltid respekt för barnets gränser och ha tålamod med dess ängslighet. Troligen växer blygheten bort med åren.
3. Uppmuntra barnet att hitta andra verktyg till att uttrycka sig med, som att spela teater, dansa, måla eller spela ett instrument.
4. Undvik att skuldbelägga dig själv för att ditt barn inte tar för sig socialt. Se istället blygheten som en tillgång som kommer att bygga upp dess sociala förmåga.