Att stress är en vuxengrej är en myt. Barnen lever ett stressat liv och dessutom smittar vi vuxna av oss med vår stress. Vi måste börja leva efter de kunskaper vi har. Skolfamiljen pratar med föreläsaren Maria-Pia Gottberg.
Barn och stress hör liksom inte ihop. Men Maria-Pia Gottberg som nu har arbetat som konsult inom förskolan i 15 år märker personalens och föräldrarnas oro över barns ökade stress.
– En del i det är stressen som vi som vuxna har. Den smittar av sig, berättar Maria- Pia. Samtidigt så har barn också fått ökade möjligheter till att medbestämma. Det är naturligtvis bra på ett sätt men kan också vara en stressfaktor för många barn. Det kan handla om allt från klädval, mat och aktiviteter.
Vi behöver bli uppmärksamma på barns stressignaler och se över vad vi kan göra för att minska stressen de utsätts för. Barns stressymptom ser ut som vuxnas. Det är ingen skillnad men kan vara lite svåra ibland att koppla till stress.
– Vi har ett stressystem och det är det som slår på oavsett vad det är som stressar oss. I grunden har vi två sätt att hantera stressen och det är att fly, alternativt slåss, eller att spela död. Så vi kan alltså ha symptom som ilska, aggressivitet, konfliktskapande, att göra motstånd till allt men också att vi är överdrivet trötta, orkeslösa och att ingenting känns roligt och att det är jobbigt att vara med kompisar.
Det är alltså många saker som kan vara kopplade till stress men som också kan höra till ålder och utveckling, eller i vissa fall, helt andra saker som behöver andra lösningar.
– Jag skulle vilja att vi jobbar för att sänka stressen generellt hos alla barn för att sedan se vilka det är som behöver annat stöd. Nu kan det bli så att vi pratar om stressymptom som problemskapande beteenden och söker helt andra lösningar. Ibland är det som att stresshantering i form av återhämtning är så svårt att få till för att det är så enkla saker.
Maria-Pia jobbar just nu med ett projekt om stressfri och känslosmart förskola. Det handlar mycket om att öka kunskap om stress och känsloreglering. Hon arbetar med personalen, i arbetslag men också individuellt med mental träning. För det viktigaste vi kan göra för att stötta barnen, menar hon, är att vi jobbar med vår egen stress. Vad menas då med att vara känslosmart?
– Känslosmarta är vi genom att vi kan komma i kontakt med det vi känner och sätta ord på det. En känsla är ju en respons på ett stimuli som kommer inifrån eller utifrån och som säger något till oss. En känsla är inget misstag som inte fyller någon funktion. Känslor är till exempel en förutsättning för att komma ur sängen … kopplat till motivation och mycket annat
Det viktiga är att lära sig att vi som vuxna inte agerar på vår egen känsla, förklarar Maria-Pia vidare.
– Vi måste kunna härbärgera den för att sedan kunna uppfatta, tolka, förstå, bekräfta barnet. Detta behöver vi träna på enligt min erfarenhet.
Många av oss är vana att trycka undan känslor. Lägga locket på. Det är ett flyktbeteende och visst, i vissa situationer och stunder kan det vara en bra tillfällig strategi men inte om det är ett mönster för oss, att alltid göra så. Undantryckta känslor kan i en förlängning skapa både fysisk och psykisk smärta
Tips:
– Det gå inta att skydda barn för svåra saker och jobbiga känslor. Möt dessa saker tillsammans med ditt barn så rustar vi dem för livet.
– Stress smittar. Vi vuxna behöver arbeta med vår egen stress och återhämtning
– Barn har många relationer. Bara skola /förskola kan innebära för många för vissa barn. Sedan är det relationer på fritidsaktiviteter, släkt med flera.
– Se över aktiviteter och fundera om de är i balans för just det här barnet individen
– Förälder som är sjuk kan innebära stress och oro. Var öppen om hur du mår och ta hjälp. Det är också att vara en bra förebild att visa att vi behöver varandra. Att dela känslor sänker också stressen.
– Barn kan försjunka i sin lek. Uppmuntra barn att få vara i sin bubbla. Lär av dem.
– Lägg undan mobilen, sänk axlarna och ta ett par djupa andetag innan du möter ditt barn efter arbetsdagen.