Sängvätning är ett av våra vanligaste hälsoproblem bland barn som ska börja skolan. Anna Hallén Buitenhuis funderar över orsak och lösning som vården inte lyfter.
Sängvätning kan ha många olika orsaker. Ett av dem kan vara att nervsystemet inte är fullt utvecklat. Det betyder att kopplingen mellan medvetenhet och möjlighet till uppvaknande ännu inte fungerar i förhållande till signalen som urinblåsan ska skicka när den är full och behöver tömma sig.
1177.se skriver så här om sängvätning:
” Det är vanligt att barn som är yngre än sex år kissar på sig på natten. Det är först när barnet har blivit fem år som det kallas sängvätning, eller enures. Det är ett av de vanligaste hälsoproblemen för barn som är sex till sju år.”
Lösningen är ofta medicin och/eller ett larm. Med full förståelse för de känslor som är kopplat till problemet ifrågasätter jag ändå om vi ska medicinera om anledningen är ett sent utvecklat nervsystem och jag är också ifrågasättande om blåsan verkligen är full och barnet verkligen behöver väckas med larm för att kissa.
Är problemet överhuvudtaget kopplat till ett outvecklat nervsystem, dålig signal och överfull blåsa? Varför behöver inte barn med ett utvecklat nervsystem och en fungerande signal gå upp och kissa var natt? Varför ”räcker” deras blåsa till?
Visste du att munandning skapar brist på kvävemonooxid i kroppen vilket i sin tur skapar sammandragning och eventuellt också kramp i kroppens glatta muskulatur? Detta känner sjukvården till och vid till exempel kramp i kärl, kärlkramp, så ger de patienten en medicin, nitroglycerin, som kroppen kan bygga kvävemonooxid av och krampen släpper. Forskningen har till och visat att planerad näsandning med vänster näsborre får kärlen att slappna av så mycket att blodtrycket stabiliseras. Fler sjukhus i Sverige låter nu patienterna välja mellan blodtrycksmedicin och näsandning 3 gånger 11 minuter per dag då det har samma effekt enligt forskningen.
Men vad har nu detta att göra med sängvätning? Jo vår urinblåsa är också byggd med stor del glatt muskulatur. Så vid brist på kvävemonooxid så drar den ihop sig och krampar. Utan att vara full och utan att skicka någon signal till hjärnan om att den behöver tömma sig. Den tömmer sig alltså utan att skicka signalen om att vara kissnödig. Ligger du nu och sover så kommer ingen signal, du blir inte väckt utan vaknar av signalen om att det är blött och varmt eller kallt beroende på hur snabbt inpå som du vaknar.
Vanliga frågor som ställs gällande sängvätning är:
Har barnet problem med förstoppning? Sömnproblem och om barnet snarkar? Dessa indikerar på stress, oro och rädsla för något. Tre känslor som alla skapar munandning. En munandning som skapar brist på kvävemonooxid som i sin tur gör att glatt muskulatur drar ihop sig och krampar.
Det finns inte en lösning som fungerar för alla eftersom det finns olika orsaker till samma problem. En annan tanke är, borde inte alla barn som munandas ha problem med att kissa på sig på natten? Nej, symtomen kan skilja sig åt betydligt. Andra symptom på munandning kan vara magproblem, hudproblem, ilska, blir ofta sjuk och faktiskt även dålig koncentration och trötthet.
Men tillbaka där vi började, sängvätande och kopplingen till kvävemonooxid. Lösningen är enkel och gratis och gissar vi på rätt anledning så fungerar den inom ca 3 månader. För några redan inom en vecka men även här är vi unikt annorlunda från varandra.
Byt från munandning till näsandning
Börja med att träna på dagtid. Alla minuter när ni inte äter, dricker eller pratar är munnen stängd och ni andas med näsan. På kvällen framför Tv:n eller framför skärmen så börja med att muntejpa. En liten bit, cirka 2 cm hudvänlig tejp ( t ex sårtejp) fäster du horisontellt över munnen. Dra in läpparna lite så tejpen inte fastnar på läpparnas mjuka hud.
Känns det okej kan ni prova nattejpning. Går det att tejpa barn i skolådern? Ja, om de vill och känner sig trygga så självklart går det och är du som förälder en förebild så är det många barn som till och med vill tejpa. Som vanligt gäller det att aldrig använda tvång och att låta förklaringar och nyfikenhet skapa en frivillig vilja att prova. ( se reds. anm. längst ner)
Många hjärnor gör lite uppror och väcker dig för att du ska ta bort tejpen. Många vaknar också och upptäcker att de har pillat av tejpen under natten. Här gäller det att ha lite tålamod och fortsätta till hjärnan accepterar att det sitter ”något” på huden och slutar informera dig om detta. Faktiskt samma sak som när små barn tar av strumporna hela tiden och vi vuxna sätter på de igen och igen. Till slut slutar hjärna att skicka signalen om att det sitter en störande sak på foten. Strumporna får sitta kvar och så även tejpen.
Många fortsätter ofta att tejpa på natten även när problemet är löst. Detta då hjärnan får en djup och trygg sömn med kraft och möjlighet till renovering, sortering och återhämtning när vi andas med näsan på natten. Eventuella snarkningar upphör vilket är bra både för den som snarkar och för den som behöver lyssna till detta.
I stort sett gratis, mycket effektivt och tar ingen tid. Nattejpar jag och min familj? Ja, ofta och gärna. Inte med fokus sängvätning, utan med fokus att vakna pigga, utvilade och med fokuserade hjärnor. En biverkning alla får njuta av, barn som vuxen.
Reds. anm. Det finns ingen forskning på muntejpning. Efter att artikeln publicerats har många hört av sig med berättelser om deras egen muntejpning och hälsofördelar i arbetet med att få en bättre andning. Men många har också kritiserat artikeln och menar att muntejpning är farligt. Allt från att det skapar stess att vakna av att munnen är tejpad till att barn kan kräkas och då kvävas. Vi vill förtydliga att artikeln vänder sig till föräldrar som har barn i skolåldern samt att tejpen som avses är en smal och kort tejpbit, typ sårtejp, som fästs horisontellt över läpparna. Det handlar inte om att tejpa för hela munnen.