Normmedvetet föräldraskap

När vi delar in barn i grupper begränsar vi deras möjligheter, säger psykologen och författaren Lina Bodestad som önskar att alla tog på sig genusglasögon då och då.

Illustration Julia Stranovska

Idag pratar vi mycket om barnets rätt att få utvecklas till sitt ”bästa jag” och att bli sedd som den person man är – att vi inte ska ”stoppa” in barn i fack. Om vi verkligen tar det på allvar måste vi också titta kritiskt på de normer som råder menar psykologen Lina Bodestad som arbetar för att öka kunskapen om hur normer påverkar oss.
– Väldigt många av de skillnader vi ser mellan pojkar och flickor är kopplade till kultur och normer. Våra förväntningar på pojkar och flickor skiljer sig åt. Det här är oftast något som sker omedvetet, men alla skulle vinna på att öka medvetenheten om det. Inte minst våra barn som skulle få fler möjligheter i livet.

Lina har bland annat skrivit en bok om normutmanande föräldraskap för att öka medvetenheten kring normer om kön. För Lina är det viktigt att vi inte fastnar i diskussioner om klänningar, färger och leksaker.
– Ytterst så handlar det om rätten att få utvecklas och vara sig själv. Och då måste vi i grunden ifrågasätta våra tankar om ”pojkar” och ”flickor” och om det är rimligt att könet får bestämma vad man får vara, göra och leka.

Lika lätt som det tycks vara att fastna i vem som har rätt till färgen rosa och till leksaksbilarna är det att försöka lägga locket på med kommentaren ”jaha, ska alla bli likadana?” och ”kan inte flickor få vara flickor och pojkar få vara pojkar?” Men Linas följdfråga öppnar upp för vidare samtal.
– Hur tänker vi då att en ”flicka” respektive en ”pojke” är? När vi väljer att dela in barnen i två grupper så har vi begränsat dem. Om vi på riktigt vill ge våra barn fler möjligheter så måste vi ifrågasätta denna indelning, som oftast är helt onödig när det gäller barn. Det är då olikheter utvecklas och alla får möjlighet att skapa sin egen identitet.

Vi ska inte förringa lekens betydelse. Hon menar att begränsningar i leken riskerar att bli begränsningar senare i livet.
– Om flickor aldrig får leka brandkår och pojkar aldrig får leka att de tar hand om barn minskar chansen att de ska känna sig bekväma på dessa arenor som vuxna. Det här är nämligen sådant som grundläggs tidigt och många riskerar att bli begränsade helt i onödan.

Men även när vi försöker bryta mönster i leken med roller och identiteter så kommer det ofta fram outtalade gränser som inte är så enkla att kliva över. Det finns flera sätt att ta sig an den utmaningen. Ett sätt är att läsa böcker för barnen som bryter normer.
– Böcker förser oss med förebilder och normer. Om vi ser till att böckerna innehåller en bred repertoar av karaktärer kommer det finnas fler möjligheter även i barnets lekvärld.

Och det behöver inte vara svårt eller dyrt, tipsar Lina.
– Det räcker med att använda de böcker ni har och kanske prova med att byta ut och ändra om lite. Byt ut han, hon, hen. Skaka om lite bland normerna och prata med barnet om det gör med berättelsen.

Då Lina arbetade som skolpsykolog gjorde hon många klassrumsobservationer och såg då de flickor som sitter tysta och jobbar medan pojkar tillåts låta mer och ta mer plats. Återigen handlar det om olika förväntningar som påverkar oss och vårt agerande på olika sätt. Men det här är inte ”någons” fel påpekar Lina.
– Vi påverkas av allt runt omkring oss. Film, böcker, kompisar och mycket annat. Jag tycker inte att vi ska vara så hårda mot oss själva, utan se möjligheterna. När vi ökar vår medvetenhet, kan vi försöka tänka efter ibland, sätta på oss andra glasögon, och inte göra saker av ren slentrian. Vi har idag en kultur som inte är jämställd och som vi alla måste hjälpas åt att förändra.

Lina Bodestad är leg. psykolog med erfarenhet från skolan och som konsult inom normer och jämställdhet. Just nu jobbar hon inom IT.
Lina har skrivit böckerna:
– Farliga prinsessor och ljuva monster – Om normutmanande föräldraskap
– Med Normglasögon i behandlarrollen – Utforskande i gränslandet mellan normer, makt och psykisk hälsa
Läs mer på normpsykologen.se