Rim, ramsor och ordlekar ger barnen en bra grund för läsning. Det ska vara roligt och lustfyllt menar Ingrid Häggström, som lanserade Bornholmsmodellen i Sverige.
De flesta barn börjar prata utan att vi förberett dem på något särskilt sätt. Men att lära sig läsa är ingenting som kommer på samma naturliga sätt. Här kan barnen behöva förbereda sig med språklekar och rim och ramsor av olika slag. Ingrid Häggström har många konkreta förslag på hur man både hemma och i förskolan kan göra barnen läsförberedda.
– Innan vi pratar om hur ett barn lär sig läsa måste vi vara överens om vad vi menar med ”att kunna läsa”, säger hon. Jag menar att du kan läsa när du kan läsa ett ord som är helt främmande för dig, som du aldrig sett eller fått uppläst för dig.
Det handlar om att förstå den alfabetiska principen. Alltså att ”knäcka den alfabetiska koden”. I praktiken innebär det att kunna koppla bokstaven till bokstavsljudet och att barnen förstår att bokstäverna också har ett samband med språkljuden och orden vi säger.
Många barn lär sig läsa utan att vi egentligen vet hur det går till, för andra kan det vara jobbigare och de får kämpa mer. Att prata, berätta och läsa för barnen är sådant som lägger en bra grund för att så småningom barnen själva börjar intressera sig för bokstäver, skyltar och skriften runt omkring.
Vi behöver ge tid
Den stimuleringen som vi tidigt kan ge barnen är också kopplad till tid med barnen. Det som vi ofta säger att vi inte har. Men även om tiden är begränsad är det viktigt att ha en odelad uppmärksamhet den tiden vi har tillsammans med barnen. Det är att ta tillvara stunderna då vi båda lyssnar och pratar med barnen.
– En sak är att läsa för barnet och det viktiga där är att vi faktiskt finns bredvid för att förklara och både ställa och svara på frågor.
Rim, ramsor och enkla språklekar är en annan sak som förbereder barnen för läsning.
– Mycket av det föll sig naturligt tidigare. Ofta aktiverade vi barnen med olika språklekar när vi till exempel var ute och reste, lekar som kunde bygga på att lyssna efter vad ett ord slutar på för ljud och hitta ett ord som börjar på samma ljud. Nu håller många barn sig sysselsatta med en platta eller mobil istället.
Nu är det inte så att Ingrid har något emot digitala spel och appar generellt men menar att det inte får ersätta den vuxna kontakten. När det gäller appar som ska stimulera språket och få barnen läsberedda och förstå hur bokstav och ljud hänger ihop så finns det många dåliga exempel på sådana så kallade pedagogiska appar, menar hon.
– Ja, till och med förskräckliga. Jag tycker att det är helt centralt att orden som barnen laborerar och leker med från början ska stavas som de låter och inte ha ord med komplicerad stavning som docka, ekorre och kyckling. Många appar som jag har sett tar inte hänsyn till det.
Lustfyllt övande
Ljudenliga ord är alltså ord som skrivs som de låter och därför är enkla att ljuda fram för barnet. Bil, sol, får och ko är exempel på sådana. Det är också viktigt att börja med korta ord. Är orden för långa är det lätt att tappa bort sig och glömma bort vad ordet började med när nybörjarläsaren kommer till slutet. Det är svårt att förstå vad det står då och det känns inte särskilt roligt.
Att föräldrar känner press på sig att lära barnen att läsa tycker hon är fel. Likaså att förskolan känner så. Däremot kan vi hjälpa våra barn att bli läsberedda på ett roligt och lustfyllt sätt genom lekar och spel. Det stärker barnens fonologiska medvetenhet menar Ingrid och det betyder att barnen börja lyssna på orden på ett nytt sätt, de börjar urskilja språkets ljud. Det är en bra början för att lägga grunden för en god lässtart.
– En sak som jag önskar att alla föräldrar reflekterade över när deras barn börjar visa intresse för bokstäver är att det finns ett bokstavsnamn och ett bokstavsljud. När barnet frågar vad ”heter den bokstaven” så svara både med bokstavens namn och ljud. ”Bokstaven heter es men låter ssss. ” Det blir då lätt att sedan börja ljuda ihop kortare ord när de insett skillnaden.
Att läsning kräver övning är nog alla överens om. Men vi kan fundera på hur barnet övar upp sitt ”läsflyt”. Läsningen utvecklas när vi får läsa lagom utmanande texter som barnen är intresserade av och tycker är roliga. Att hjälpa barnen hitta böcker både på en passande läsnivå och med ett intressant innehåll kan verkligen vara en utmaning men som Ingrid menar måste få ta tid. Att kunna hålla kvar glädjen och motivationen med läsningen är något vi måste sträva efter. Låt barnen bli delaktiga i dessa samtal och föreslå också ibland både högläsning och ”växelläsning” om boken är lite för svår. Innehållet sporrar och visar vilken vinst man kan göra genom att bli en duktigare läsare. Vi kan få en ganska bra uppfattning av läsnivån om vi låter ett barn läsa en okänd text.
Motivationen
Men läsningen handlar inte bara om språkets form, ljud och bokstäver. Det handlar också om att förstå det man läser. För ett barn som börjar läsa eller är en god bit på väg behövs både bakgrundskap och ett ordförråd om det som texten handlar om.
Här måste vi tänka efter när vi tar fram böcker och texter. Kanske behöver vi prata mycket om boken innan själva läsningen, kanske ska vi läsa tillsammans så att frågor kan ställas och besvaras under tiden. Vi måste hjälpa till med förförståelsen. Ibland mycket och ibland mindre.
Till sist är det den egna motivationen som styr trots allt. Och den ständiga frågan är hur vi får barnen motiverade att fortsätta öva.
– Genom massor av uppmuntran, mål och delmål. Men också genom att ge barnen mysiga upplevelser av läsning så att de blir motiverade att själva få vara den som läser. Få vara den som väljer, helt utifrån sig själv.
Ingrid Häggström om:
-föräldraansvaret: lek med språket genom spel eller lekar. Det är ett fantastiskt sätt att lägga en bra grund för barnet. Berätta alltid för barnet hur bokstaven låter, inte bara vad den heter.
– högläsning: ett fantastiskt sätt att prata om begrepp, svåra ord och om innehållet.
– tystläsning: En fara då man inte vet om barnet förstår.
Om Ingrid Häggström: Fil. lic. i pedagogik och lågstadielärare. Har under många år arbetat i olika läs- och skrivprojekt vid Umeå universitet och varit verksam som lärarutbildare vid Linköpings universitet. Lanserade Bornholmsmodellen 1994 efter att ha översatt och bearbetat Bornholmsprojektets språklekar till svenska. Idag arbetar hon uteslutande med att utveckla Bornholmsmodellen för både förskolan och förskoleklassen.Bornholmsmodellen
Läsinlärningsteorier:
Avkodningsteorin bygger på att förstå sambandet mellan bokstavens ljud och ord. Här är den fonologiska medvetenheten och ljudningstekniken som ligger till grund för läsning. Kritik mot teorin handlar om att man isolerar språket till speciell färdighetsträning där innehållet av det man läser är underordnat.
Den helordsinriktade teorin bygger på igenkännandet av hela ord. Många barn lär sig snabbt känna igen ord som kanske ”Ost” på skylten i affären. Kritiken mot denna metod handlar om att man inte har insett att det finns ett samband mellan bokstav och ljud. Då vet man inte heller hur man ska gå tillväga för att läsa ett okänt ord. Läsningen bryter till slut samman på grund av för stora krav på minnet.